OJ, jag lyckades få in en bild, var ju länge sen nu, men det har inte fungerat att lägga in bilder.
Tänkte jag skulle skriva lite om vår "resa" för att bli gravida.
Barnkär har jag alltid varit, och min högsta önskan har alltid varit att få bli mamma. Men med tidigare förhållanden har det inte varit aktuellt, som tur var. Annars hade det varit ytterligare barn med skilda föräldrar.
Jag & mackan blev tillsamans för snart sju år sedan, i augusti är det sju år sedan som det klickade mellan oss. Och skaffa barn på en gång vill man ju inte. Men efter tiden gick och Mackan fått smälta lite i barnfrågan, japp han fick typ panik i blicken bara det kom på tal, haha. Iaf för tre år sedan så började vi "försöka", jag slutade med p-piller men & vi sa som så att blir det så blir det. Vi funderade inte så mycket på det, men som sagt händer det så är det positivt. Men eftersom tiden gick, ja tom åren så började jag fundera. Kanske vi borde kolla oss? Vi kanske inte kan bli gravida? Frågorna började surra, men sköt ändå "problemet" framför mig. Men så förra våren kontaktade vi en fertilitetsklinik i Härnösand, då hade jag mått dåligt en tid över det faktum att vi inte blev med barn. Så i sista mars var vi dit på ett första försök, frågor & kissprov & så en gyn-undersökning fick jag göra. Efter besöket så skulle jag in på vårdcentralen en par gånger för att ta blodprov & så hade vi fått en ny tid där provsvaren skulle kollas och så fick M ta med ett spermieprov oxå. Provsvaren visade att jag hade liiiite mindre ägg, & att M i precis det där provet hade liiite mindre spermier men egentligen inget som inte borde stoppa att vi skulle bli gravida. Det här var i maj, och läkaren han var säker på att vi innan hösten borde vara gravida. Jag fick hormortabletter utskrivna som jag skulle äta direkt efter mens, för att öka produktionen av ägg. Första gången jag åt dom fick jag typ alla besvär förutom humörsvängningar.Det var som att komma i klimakteriet, stackars er som varit & befunnit er där, jag har all sympati för er. Jag svettades från i princip hela kroppen, helt otroligt! Behövde bara röra mig för att svettas, fick lite synförändringar om jag tog tabletterna på morronen så jag tog dom på kvällen istället, yrsel fick jag också. Till råga på allt åt jag dom då det var som varmast i juli, då vi hade vår inflyttningsfest. Blev tropisk värme precis den helgen, så i fest syfte var det jue perfa, men i mitt dåvarande tillstånd var det hemskt, haha. Tog mig tom en dusch vid tiotiden på kvällen, haha, mitt under festen. Kände mig allmänt ofräsch & hade ingen lust att försöka ens att se bra ut, svetten rann ju ändå. Men festen blev iaf en trevlig kväll & inte många som visste om att jag åt tabletter då, vet inte vad dom tänkte?
Ägglossning började jag ha koll på, tog ägglossningstest, och det är inte det lättaste att försöka pricka in att få till det precis på rätt dag, är ju bara som en dag man har på sig att bli gravid. M jobbar skift & även jag jobbade då skift, dygnspass. Fick panik då ägglossningen inföll då jag jobbade dygnspass, vad gör man liksom. Ringer dit M & Har en snabbmys på lunchrastem, eller cyklar hem för några minuters snabbis. Näe inte roligt. Och sålart kom inte M ner till jobbet, haha bör tilläggas...
Hösten kom & fortfarande kom mensen som ett brev på posten varje mpnad, samma tid. Kände att nu skiter jag i det här, man hoppas & hoppas & för varje månad blir man mer & mer besviken. Går mer & mer ini sig själv. Börjar fundera om det här med att vara föräldrar inte är menat för oss, vi lever ju ett bra liv, men ändå så saknas något. Men kanske är meningen att det bara ska vara vi två resten av livet, djuren har vi ju oxå så vi är ju inte helt ensamma. Och mycket barn runt oss, får väl bli som en rolig lek-tant istället då, men resten av livet? Orkar ja det? När folk omkring oss blir gravida & inte ens vill. Fortsatte äta hormontabletterna men hur roligt blir det ha just på ägglossningsdagen behöva "fåtilldet", tar liksom bort det roliga med det hela. När M jobbade natt fick han lov att väcka mig, och andra dar var det liksom att nu gör vi det så har vi det bortgjort. I november fanns tabletterna ingenstans att få tag på, restade från leverantör och dom visste inte när dom skulle få hem igen. Så december gick utan hormontabletter & även januarr. Kände att nu skiter jag i detta. Skulle det inte bli så skulle vi fortsätta med att göra provrörs. Tänkte att det får vara julstök & bli nyår & allt. Sen i januari, nytt år, så ringer jag & säger att vi kör igång nästa fas.
10 januari ringer jag till fertilitetskliniken, pratar med dom där. Vi visste redan att man är garanterad att få en tid efter högst tre månader. Så tänkte att innan sommaren har vi hunnit att iallafall få göra ett försök. Här i vårt landsting får man en gång gratis, sen kostar det en hel del. Vi fick papper hemskickat för att gå & ta blodprov på läkarstationen. Men att vi kunde vänta lite med det eftersom proverna skulle vara så färska som möjligt, så vi sa till varann att då väntar vi en par månader. Brydde oss heller aldrig om att kolla upp hormontabletterna nåt mer heller, för nu hade vi kört igång med nästa steg.
Och vi vistte att inom högst tre månader så skulle vi få boka ett nytt besök & få reda på allt inom provrörsbefruktning. Pratade med en som gått igenom det, och läste lite om det på nätet. Endera finns klinik i Umeå eller så i Falun. Hon som jag pratade med hade gjort första försöket i Umeå & sen hade dom köpt ett paket med tre bahandlingar. Och tredje försöket så blev dom gravida. Men Falun ligger långt bort också. Och det blir mycket åkande. Först ska man ner för att ta ut ägg & sen så befruktar dom äggen i ett lab & så behåller dom äggen ca 2-5 dagar & ringer sen när det är dags att sätta in dom. Ojoj vilken massa körande & så måste man kunna komma ifrån på jobbet. Så hade en del tankar om hur vi skulle göra, Umeå är närmre, Falun hade en annan & välprövad teknik. Men kände att det får vi ta ställning till då det verkligen är dags. Nog funderat, det blir vad det blir.
Så blev det början av mars, jag började få lite funderingar. Måndag & tisdag gick & onsdag den 2 mars var jag lite lur på en sak. Gjorde ett gravtest som var positivt, va?! Gjorde ett till, visade samma resultat, ytterligare tre test gjorde jag. Hade köpte på nätet ett paketpris med massa ågglossningstest & några gravtest. Bara en liten sticka som man skulle sticka ner i urinen. Ropade på M, & visade alla test. Men dom kändes så "små" & ändå inte tillitsfulla, ville ha ett riktigt test ett Clear-Blue, men var för sent för att få tag i det. Klockan var efter sju, jäklarns! Ringde runt till flera vänner för att kolla om dom ev hade gravtest hemma, haha. Liksom vem har en massa sådana hemma? Men man vet jue aldrig? Nähä! Var bara att ge upp & vänta tills morrondagen.
M fick i uppgift att köpa ett "riktigt" test på apoteket på torsdagen. Kunde knappt sova på natten till torsdag & förmiddagen gick så långsamt, minuterna bara smög sig fram. Kändes som klockan gick baklänges ett tag.
ÄNTLIGEN dags för lunch, kollar på mobben när jag går ut från jobbet, & vilka har ringt då? Jo Fryklund´s, fertilitetskliniken i Hsand. Oj! Tänker att jag måste kolla resultatet hemma innan jag ringer upp dom. Kör fort som attans hem, haha. Springer upp & in på toan. Mackan ser lika nervös ut som jag, haha. Gör testet & väntar på att tiden ska gå, törs knappt titta... Fick flera mess av vänner som väntade på resultatet, å gissa? Positivt!!!!! Trodde knappt det var sant, va?! Verkligen?
Tog såklart bild på gravtestet. Messade flera bild på gravstickan med, haha. Då var det verkligen sant. Helt otroligt! Messade mina fina vänner, ringde till pa & Eva, mamma, M´s mamma & syster, messade brorsan. Den som fick mitt första samtal var Mallan, som satt spänt & väntade på resultatet. Hann surra med massa innan det var dags att åka tillbaka till jobbet. OJ, hur skulle jag kunna jobba nu då? Var som att sväva på moln. Men kunde inte riktigt tro på det ändå.
Fick lov att berätta för min kollega på min avdelning på en gång vad jag hade varit hemma & gjort. Jag kan ju inte hålla nåt sånt hemligt, & vad skulle hon tro om hur jag var den eftermiddan på jobbet. haha Var lite distraherad där allt.
V 5 var jag i då. Och då tänkte jag att det förklarade lite symptom jag hade, som tex ömmande bröst. hihi
Ringde även tillbaka till kliniken & förklarade läget. Dom sa att det var inte ovanligt att det blev som för oss, när man slappnar av så händer det. Dom frågade om vi ville boka in ett tidigt ultraljud hos dom? Jamen självklart! Då vet man ju att det verkligen är nåt där i magen & att isåfall allt ser bra ut. V 9, den 31 mars var vi dit. Fostret låg där det skulle & allt såg bra ut, 24mm lång var den lille/lilla. hihi sött. Skoj att se att allt såg bra ut & så fick vi som ett litet avslut med kliniken.
Nu har vi kommit in i v 15, och håller tummarna allt fortskrider bra. För det är verkligen min stora dröm som går i uppfyllelse att få bli mamma, förälder till en liten människa. Nu ser vi framemot den 7 juni, då ska vi på Ultraljud i Sollefteå.
Blev en lång berättelse, men ville skriva av mig. Plötsligt händer det liksom, & mycket bättre än en trisslott!!!!
Bf beräknat till 2011-11-05, blir det några dar sent så blir det 2011-11-11, vore ett roligt födelsedatum, hihi.
Nog skrivet, nu ska jag gå & väcka M & fixa lite här hemma. Thess, Jonas & barnen kommer på besök efter ett.
Ha en underbar dag alla.
