En jobbig dag

Har nyss kommit hem från Härnösand. Varit en otroligt jobbig dag. Var nere hos morfar före tio, satt & pratade lite innan det var dags att bege sig till kapellet. redan då vi kommer dit börjar mina tårar falla, & dom har fallit större delen av dagen. I vanliga fall är jag en känslig person, & gissa nu hur det är med gravidhormoner i kroppen. Uscha! Och sitta bara en par meter från kistan & veta att där ligger min älskade mormor, ja tårarna rullar nu oxå då jag ska försök skriva om det. Vi hade en ett fotografi i en ram ståendes på kistan & det gjorde det hela ännu värre. Kunde inte titta dit. Men nu är det gjort iaf & det känns skönt. Tog ju mitt farväl av mormor när jag & brorsan satt vid dödsbädden, så jag kännde detta mer som en minnesstund. Men blev ett till farväl. Morfar ville att jag skulle fota kistan, vilket jag såklart gjorde. Läger in en bild innunder. Bara för att ha som minne för mig själv.

Efter begravningen så for vi till Spjutegården & åt lunch & läste alla telegram. Mormor verkar ha gjort ett intryck på fler än oss, många som satt in pengar till den fonden Hjärt & Lung.
Vi var bara nio på begravningen, vilket var väldigt skönt. Bara vi som stod mormor allra nämst, morfar ville ha det så.
Har varit hos morfar hela eftermiddan, suttit & surrat. Kollat i alla gamla fotoalbum, hihi vilka minnen. Åren går fort.
Tycker så synd om morfar, nästan 60års kärlek mellan han & mormor & nu är han ensam kvar. Känns så hemskt. Han såg så sliten ut idag. Och så kan jag inte låta bli att tänka på hur enormt ensam han kommer att bli. Huga! Dom har gjort allt tillsamans genom åren, knappt spenderat nån natt ifrån varann. Sann kärlek har det varit. Och dom har haft ett bra liv. Så han har många goda minnen kvar, men saknaden efter mormor tycker han är nästan outhärdlig. Tycker ju jag med! Så hemskt! Och för att vara självisk så hade jag önskat hon hade fått träffa sitt blivande barnbarnsbarn. Men får vara glad åt alla år jag fått tillsamans med henne & alla stunder vi delat.

*vila i frid mormor* Jag saknar dig så enormt & det är jag inte ensam om. Tack för alla fina minnen & att du var den fina person du var. Du kommer alltid leva kvar inom mig. Och kommer aldrig bli glömd!
kram från din dotterdotter