Just ja! Lördag betyder också ny graviditetsvecka, alltså så är vi nu i vecka 15.
Mamman:
Nu kan för det mesta även omgivningen se att du är gravid åtminstone när du är avklädd. Ditt hjärta ökar sin verksamhet för att kunna förse fostret med syre. Ditt förstorade hjärta pumpar ungefär 20 % mer blod än före graviditeten. Denna mängd kommer att öka så i slutet av graviditeten så har denna siffra ökat till mellan 30-50 %.
Om kläderna börjar bli trånga så försök inte att klämma dig i dem. Dags att börja köpa hem mammakläder eller att använda din mans kläder kanske. Om du är sugen på smör, choklad eller grädde så är det fostret som samlar på sig kalcium.
En del kvinnor kan känna sig omotiverat svartsjuka runt den här tiden och ha mardrömmar och känna sig osäkra i största allmänhet. Det är naturens sätt att se till att du tar dig tid och tänker igenom din situation och ordnar ett bra hem till ditt barn.
Barnet:
Fostret kan nu ha utvecklat en vana att suga på tummen. Huden är väldigt tunn och man kan med enkelhet se blodet forsa under skinnet. Barnet väger ungefär 50 gram och har fördubblat sin vikt på en vecka. Längden är ca 10 cm och fostret är nu ungefär lika stort som ett äpple.
Håret har eventuellt börjat växa. Fostret kan rynka pannan. Ögonen är slutna och kommer inte öppnas förrän i sjunde månaden. Både huvudhår och ögonbryn blir allt grövre hos barnet. Om barnet har anlag för mörkt hår börjar redan pigmentcellerna i hårsäckarna att producera svart pigment.
Det som jag har börjat känna av är suget efter mjölk, och att kläderna börja bli trånga, & magen har fått en rundning liksom nertill. Men ingen svartsjuka har jag kännt av, haha. Många säger att dom blir så upp & ner i humöret, och det har jag inte kännt av ÄN iaf. Får se om det dyker upp senare i graviditeten. Men jag drömmer mycket, har jag gjort ända sen vi upptäckte att jag var gravid. Ja eller det började egentligen veckan före. Brösten är ömma & har varit så sen typ v 4, upptäckte ju graviditeten i v 5. Men från veckan före hade jag massor av drömmar & så ömma bröst. Får gå upp en gång varje natt för att kissa. Magen liksom spänner lite & jag har svårt att sova på magen som jag är van att göra, får ligga lite mer på sidan, eller ha täcke eller kudde under. Ska bli spännande att se hur det blir i fortsättningen, men inga cravings efter nåthar jag. Snarare massa saker jag INTE är sugen på.
lördag 14 maj 2011
Lördag igen
Nu har det gått två veckor sen mormor somnade in, två veckor går fort. Fast har inté känts som så. På torsdag är det degs för begravningen & den ser jag inte framemot sådär jättemycket. Fast vilken begravning är rolig liksom? Men denna blir nog den värsta jag varit på. Var på en minnesgudstjänst när jag gick i femman, en kille i klassen som gått bort då. Den var också mycket jobbig. Annars har jag varit på äldre släktingars begravningar, som liksom levt sitt liv. En annan begravning som var otroligt jobbig var när min farmor gick bort, pga en trafikolycka hon var då endast 58 år gammal, den var jätte-jätte jobbig. Men mormor & jag har alltid stått varann nära & det känns verkligen tomt nu. Kommer på mig själv att jag är påväg att ringa henne flera gånger i veckan. Som i torsdags när jag slutade tidigt, sätter mig i bilen & tänker vad ska jag göra när jag kommer hem? Jag ringer mormor & surrar bort en stund. Men kommer ju såklart på mig själv på en gång men taken kommer sådär. Är ju van att prata med henne minsta en gång i veckan oftast flera. Men lilla mormor jag tänker på dig jättemycket
Har inte hänt så mycket i veckan. Dagarns flyter på. Har en ganska jobbig barngrupp på vår avdelning så man är helt slut i skallen då man lämnas jobbet. Jag brukar alltid ha musik på i bilen & även hemma. Men nu stänger jag av så det är helt tyst i bilen påvägen hem, öronen måste vila lite. Men vi jobbar på att försöka få ner ljudnivån.
Mackan har jobbat em i veckan så jag har varit själv på kvällarna & lagt mig själv. Är van att ha så var tredje vecka men ibland känns det ensamt, denna vecka har det gjort det. Så trist att laga mat till sig själv bara. Har inte blivit just nå matlagning. Fick mat hos pa & Eva i tisdags, himla tur att jag tittade in när det var precis mattid där. Och igår efter jag slutat jobba så blev det helgstädning & efter det orkade jag inte laga mat. Blev lat & for & köpte pizza här i Nyland. Får passa på nu när vi har en pizzeria i Nyland igen, goda pizzor har dom också.
Idag ska vi ev fara till Risön, dit pa & Eva har husvagnen uppställd. Papps ville harlite hjälp att kapa några björkar som står bakom husvagnen. Får se hur vädret bli om det bli nån kapning. Ser ut att kunna bli regn. Men hoppas det blir uppehåll så det blir gjort.
Och ikväll är det schlagerfestivalen, Marcus lär jubla.... haha Måste ju se den nu när Saade gick vidare. Såg torsdagens delfinal och vilken spänning det blev, sista att ropas upp som gått vidare till finalen var Saade, jag trodde det var kört. Flera av låtarna jag trodde skulle gå vidare hade inte ropats upp, men tur att det blev Saade. Ifjol såg jag aldrig finalen eftersom Sverige inte var med.
Ska ta & klä mig nu & ta en prom med voff.
Ha en fin lördag alla! kram
Har inte hänt så mycket i veckan. Dagarns flyter på. Har en ganska jobbig barngrupp på vår avdelning så man är helt slut i skallen då man lämnas jobbet. Jag brukar alltid ha musik på i bilen & även hemma. Men nu stänger jag av så det är helt tyst i bilen påvägen hem, öronen måste vila lite. Men vi jobbar på att försöka få ner ljudnivån.
Mackan har jobbat em i veckan så jag har varit själv på kvällarna & lagt mig själv. Är van att ha så var tredje vecka men ibland känns det ensamt, denna vecka har det gjort det. Så trist att laga mat till sig själv bara. Har inte blivit just nå matlagning. Fick mat hos pa & Eva i tisdags, himla tur att jag tittade in när det var precis mattid där. Och igår efter jag slutat jobba så blev det helgstädning & efter det orkade jag inte laga mat. Blev lat & for & köpte pizza här i Nyland. Får passa på nu när vi har en pizzeria i Nyland igen, goda pizzor har dom också.
Idag ska vi ev fara till Risön, dit pa & Eva har husvagnen uppställd. Papps ville harlite hjälp att kapa några björkar som står bakom husvagnen. Får se hur vädret bli om det bli nån kapning. Ser ut att kunna bli regn. Men hoppas det blir uppehåll så det blir gjort.
Och ikväll är det schlagerfestivalen, Marcus lär jubla.... haha Måste ju se den nu när Saade gick vidare. Såg torsdagens delfinal och vilken spänning det blev, sista att ropas upp som gått vidare till finalen var Saade, jag trodde det var kört. Flera av låtarna jag trodde skulle gå vidare hade inte ropats upp, men tur att det blev Saade. Ifjol såg jag aldrig finalen eftersom Sverige inte var med.
Ska ta & klä mig nu & ta en prom med voff.
Ha en fin lördag alla! kram
måndag 9 maj 2011
Måndag
Dagen spenderades i Härnösand igår. Planerade lite inför mormors begravning, & pratade en massa. Kom inte hem förrs sextiden, helt slut var jag. Psykiskt & fysiskt slut. Dels sovit dåligt när jag var hemma & sjuk, sen gick mormor bort så veckans sömn har inte varit den bästa heller. Somnade iaf tidigt igårkväll, före tio, & det är tidigt för fröken Veronica... Förutom under första veckorna i graviditeten då tröttheten var enorm, men den tröttheten har tackolov gått över. Vaknade halvtvå inatt, var upp på toa & sen kunde jag inte somna om. Så läste nån timma innnan jag kunde somna igen. Så var ju trött som vanligt då nuförtiden då väckarn ringde halvsex. Jobbade till ett idag, sen så tog jag & Mallan en långprom med hundarna uppe på berget. Ja lång & lång men jobbig! Gick Antons stig & det är en hel del uppför. Känner att jag har inte rört mig på länge nu så har dåligt flås, & bihålorna gör sig påminda än. Kändes som huvudet skulle sprängas ett tag men skönt att ha kommit igång att promma. Får ta längre turer med Figo nu på kvällarna. Nu när orken kommit tillbaka.
Såg fd svägerskan på prom med sin nyköpta lilla hund, en chihuahua, så hon & lillkillen joinade mig & Mallan en stund. Men den lille voffen, Aarooz var allt lite tveksam till Figo & Jolly. Satt hellre brevid mig & kikade på dom stora hundarna.Haha nu upplever man liksom Jolly stor, tyckte hon var liten förut. Lillhunden vägde bara 2.9 kilo, hihi våra katter väger mer. Zakriz vägde 4.1 då vi var in & kastrerade honom. Så han var minsann inte stor hunden, söt men inget för mig. Vill ha en liten större voff jag, & tur då att jag har Figo.
Förrsten uppe på berget så stötte vi på lillasyster & tre vänner till henne, haha trodde aldrig jag skulle uppleva den dagen då man stöter på henne på en skogsstig, är jue inte den som brukar vara ute & gå hon. hihi.
Gravidfakta v14: :)Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Nu ska jag se en unge i minuten sen är det sängen :)
natti natti
Såg fd svägerskan på prom med sin nyköpta lilla hund, en chihuahua, så hon & lillkillen joinade mig & Mallan en stund. Men den lille voffen, Aarooz var allt lite tveksam till Figo & Jolly. Satt hellre brevid mig & kikade på dom stora hundarna.Haha nu upplever man liksom Jolly stor, tyckte hon var liten förut. Lillhunden vägde bara 2.9 kilo, hihi våra katter väger mer. Zakriz vägde 4.1 då vi var in & kastrerade honom. Så han var minsann inte stor hunden, söt men inget för mig. Vill ha en liten större voff jag, & tur då att jag har Figo.
Förrsten uppe på berget så stötte vi på lillasyster & tre vänner till henne, haha trodde aldrig jag skulle uppleva den dagen då man stöter på henne på en skogsstig, är jue inte den som brukar vara ute & gå hon. hihi.
Gravidfakta v14: :)Du bör känna dig mindre trött än i inledningen av graviditeten för nu har du kommit till graviditetens andra tredjedel, och många av besvären från första tiden försvinner. Det är mycket möjligt att du börjar må fantastiskt bra. Äntligen ser du gravid ut.
Eftersom hormonet progesteron ökat starkt den sista tiden kan du nu få trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från den växande livmodern påverkar även den tarmen och hämmar dess arbetstakt. En enkel lösning på detta kan vara att dricka extra mycket vatten och äta fiberrik kost. En mörk strimma kan synas mitt på magen, den kommer förmodligen att blekna efter att barnet är fött. Bröstvårtorna och vårtgårdarna börjar också mörkna. Livmodern är stor som en grapefrukt.
Ditt barn är nu 12 veckor gammalt och 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Fostret växer nu mycket snabbt och de inre organen mognar. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handlederna, händer, fingrar, ben, knän och tår.
Nervsystemet har börjat fungera. Ögonlock och naglar fortsätter att utvecklas. Ögonbryn börjar framträda på barnet och det börjar växa hår på huvudet. Nu går det att höra barnets hjärta med ett ultraljudsinstrument. Barnet dricker av fostervätskan och kan kissa. Nu får det all sin näring från moderkakan, som även producerar viktiga hormoner.
Barnet tränar in- och utandning som en förberedelse för livet utanför livmodern. Men den använder inte sina lungor i sin vattenfyllda värld, eftersom barnet får syre direkt från dig via navelsträngen och moderkakan.
Nu ska jag se en unge i minuten sen är det sängen :)
natti natti
söndag 8 maj 2011
Söndag
Igår var det en vecka sedan mormor lämnade oss. Uscha vilken vecka! Har knappt sovit på hela veckan så man har liksom gått som i dvala på jobbet. Dessutom på jobbet så håller dom på att byta ventilationen, så det har varit värdelös luft inne. Varmt & torrt! Nu hoppas jag på en bättre vecka den som kommer.
Har iaf sovit typ 7 timmar/natt nu i helgen, SKÖNT! Ska försöka lähha mig tidigt ikväll. Just nu håller jag på att puttra brytbitar, ska ta med mig till Härnösand idag. Far om en par timmar, jag & brorsan far ner för att vara lite med morfar. Mamma kommer nog oxå upp till morfar när vi kommer dit. Ska planeras lite inför mormors begravning, uscha vad jag gruvas för den.
Förra torsdagen så ramlade mormor hemma, slog i vänstra handen så hon hade ont. Morfar ringde efter hemtjänsten som kom dit & hjälpte dom att kolla så inget var brutet. På fredagen for dom ner på vårdcentralen i Härnösand för att röntga handleden & det visar sig att den är bruten ändå, så det bokades färdtjänsttaxi för att åka till Sundsvall för att gipsa den. Dom gipsar inte längre i Härnösand.
Så morfar åker med mormor ner dit. Efter gipsningen är färdig så väntar dom på taxi för återresa så äter dom lite i cafeterian. Mormor känner sig lite illamående då & kräks lite. Sen kommer taxin & taxischffisen tycker att mormor ser för dålig ut för att ta med i taxin. Så han hjälper morfar att rulla in henne igen på sjukhuset, hon satt i rullstol för hon har lite problem att gå långt. Väl inne så ramlar mormor ihop, så akutpersonal kommer & hon får bästa möjliga vård. Men dom kunde inget göra, hon fic en stor hjärnblödning visar det sig. Snabbt som attans fick hon hjälp oxå med ddom kunde inget göra. En röntgen visade att det inte fanns nåt att göra. Så morfar ringer efter mamma som i sin tur ringer mig & brorsan. Vi far alla ner så snabbt vi bara kan. Vet ju inte alls hur länge mormor finns kvar. Kom ner vid femtiden på eftermiddan. Älskade lilla mormor ligger då i en säng på ett enmansrum, högra sidan av ansiktet hänger, och hon har som en tub i vänstra näsborren för att kunna andas lite. Hon andas men är inte vid medvetande att vi är där. Guuu vilken chock för oss alla. Hon reagerar heller inte på att vi håller henne i handen, smeker henne eller talar till henne. Ingen reaktion, bara gurglande andetag hörs. Tårarna rinner på oss alla, verkligen hemskt att se en älskad persn ligga sådär.
Vid halvåtta känner morfar att han inte orkar vara kvar hos henne, han håller på att bryta ihop totalt. Jag ber mamma att skjutsa honom hem & vara med honom så han har sällskap. Jag & brorsan stannade kvar med mormor, fast vi visste inte hur länge.
Hon fick morfin sprutor så hon inte skulle känns nån värk, armen var ju gipsad & mormor klagade när det var nygjort att hon hade så ont. Vätska har hon alltid samlat på sig lätt oxå så hon lät väldigt rosslig, morfinet gjorde att slemmet blev lite lättare.
Satt brevid mormor hela natten blev det, höll hennes hand, strök henne över huvudet, pratade med henne. Tog bort slem (ursäkta låter äckligt, men vill bara skriva av mig hur det var) pratade lite mer med henne & tårarna föll. Uscha vad fort det går ibland.
Jag & mormor har alltid stått varann nära, närmare än vad jag gör med mamma. Därför blev det extra hårt, att hon 74år gammal ligger i en sjukhussäng & bara väntar på att kroppen ska ge upp så hon får somna in. Ingen vet hur lång tid det kan ta heller, en dag? Flera dar? Så jag & Jörgen satt där hela natten med henne, kändes evighetslång, bara lyssna på hennes andetag. Strax efter sex på morronen hände nåt, kom upp massor med slem, som att hon nästan kräktes slem & sen blev andetagen långsammare & långsammare. Ringde efter en sköterska då, & några minuter senare är hon borta. Hennes sista andetag var tagna & hon hade fått somna in. 06-15 på lördag morron sista april. Ringde på en gång till mamma & berättade, hon var ju hos morfar & dom had einte sovit nåt så dom var vakna. Vi satt kvar lite med mormor, plockade ihop våra saker, sa hejdå & sen for vi till mamma & morfar, pratade lite innan vi for hemåt, var verkligen tungt. Skönt att både jag & brorsan kunde vara med henne. Alldeles när hennes sista andetag togs så öppnades hennes ögon, och ibland pratas det om att det sista men ser innan man dör etsar sig fast, isåfall visste mormor att vi var där.
Var en fruktansvärt tung lördag när jag kom hem. Försöka sova lite men gick inte alls, somnade en par timmar på eftermiddan i soffan. Orkade inte gå ner på Nyland för att kolla majbrasan heller.
För min del känns det ändå såhär i efterhand bra att kunna ha varit med mormor ända till slutet. Då vet jag att hon inte hade ont, hon var inte ensam, hon hade sällskap. Annars hade såna tankar malt i mitt huvud. Brorsan har haft lite jobbigare att ha varit med om detta. Jag har fått en lugn inom mig, fast såklart hade jag hellre haft henne här bland oss. Nu när hon äntligen skulle få barnbarnsbarn i november. När vi var ner till dom på långfredan då hade hon hittat fram våra gamla dopklänning så den visade hon. Klart att om vi döper barnet att den ska bära den klänningen sa jag. Så jag är glad att vi tittade på den då, och det värsta av allt är att jag under några veckors tid kännt att mitt barn inte kommer få träffa henne. Å den känslan har inte känns alltför bra & nu visade det sig att det stämde. Även på påsk fick jag känslan av att hon absolut ville visa klänningen av en anledning, hon kanske visste? Mormor var lite sån...
Men nu får man blicka framåt, tänka på dom bra stunderna för det har varit många genom åren & prata om henne. Mycket av hennes matlagning & bakning brukar jag göra så det kommer leva vidare. Idag ska jag göra hennes grytbitar för att ta med till Härnösand, ja dom puttrar jue som jag skrev tidigare på spisen.
Känns bra att äntligen ha skrivit om vad som hände, har gruvats lite för det hela veckan. Men varit alldeles för trött för att orka sätta mig ner & skriva.
Nu ska jag ta & duscha innan det är dags att hämta upp brorsan & fara till morfar. Kommmer kännas otroligt tomt där hemma utan mormor.
Blev ett långt inlägg men skönt att skriva av sig, ser knappt vad jag skrivit tårana rinner, men det visar bara hur mycket jag saknar henne.
Kram på er som läser, var tdligen fler än jag trodde... kram
Sov gott mormor, det har du förtjänat
Har iaf sovit typ 7 timmar/natt nu i helgen, SKÖNT! Ska försöka lähha mig tidigt ikväll. Just nu håller jag på att puttra brytbitar, ska ta med mig till Härnösand idag. Far om en par timmar, jag & brorsan far ner för att vara lite med morfar. Mamma kommer nog oxå upp till morfar när vi kommer dit. Ska planeras lite inför mormors begravning, uscha vad jag gruvas för den.
Förra torsdagen så ramlade mormor hemma, slog i vänstra handen så hon hade ont. Morfar ringde efter hemtjänsten som kom dit & hjälpte dom att kolla så inget var brutet. På fredagen for dom ner på vårdcentralen i Härnösand för att röntga handleden & det visar sig att den är bruten ändå, så det bokades färdtjänsttaxi för att åka till Sundsvall för att gipsa den. Dom gipsar inte längre i Härnösand.
Så morfar åker med mormor ner dit. Efter gipsningen är färdig så väntar dom på taxi för återresa så äter dom lite i cafeterian. Mormor känner sig lite illamående då & kräks lite. Sen kommer taxin & taxischffisen tycker att mormor ser för dålig ut för att ta med i taxin. Så han hjälper morfar att rulla in henne igen på sjukhuset, hon satt i rullstol för hon har lite problem att gå långt. Väl inne så ramlar mormor ihop, så akutpersonal kommer & hon får bästa möjliga vård. Men dom kunde inget göra, hon fic en stor hjärnblödning visar det sig. Snabbt som attans fick hon hjälp oxå med ddom kunde inget göra. En röntgen visade att det inte fanns nåt att göra. Så morfar ringer efter mamma som i sin tur ringer mig & brorsan. Vi far alla ner så snabbt vi bara kan. Vet ju inte alls hur länge mormor finns kvar. Kom ner vid femtiden på eftermiddan. Älskade lilla mormor ligger då i en säng på ett enmansrum, högra sidan av ansiktet hänger, och hon har som en tub i vänstra näsborren för att kunna andas lite. Hon andas men är inte vid medvetande att vi är där. Guuu vilken chock för oss alla. Hon reagerar heller inte på att vi håller henne i handen, smeker henne eller talar till henne. Ingen reaktion, bara gurglande andetag hörs. Tårarna rinner på oss alla, verkligen hemskt att se en älskad persn ligga sådär.
Vid halvåtta känner morfar att han inte orkar vara kvar hos henne, han håller på att bryta ihop totalt. Jag ber mamma att skjutsa honom hem & vara med honom så han har sällskap. Jag & brorsan stannade kvar med mormor, fast vi visste inte hur länge.
Hon fick morfin sprutor så hon inte skulle känns nån värk, armen var ju gipsad & mormor klagade när det var nygjort att hon hade så ont. Vätska har hon alltid samlat på sig lätt oxå så hon lät väldigt rosslig, morfinet gjorde att slemmet blev lite lättare.
Satt brevid mormor hela natten blev det, höll hennes hand, strök henne över huvudet, pratade med henne. Tog bort slem (ursäkta låter äckligt, men vill bara skriva av mig hur det var) pratade lite mer med henne & tårarna föll. Uscha vad fort det går ibland.
Jag & mormor har alltid stått varann nära, närmare än vad jag gör med mamma. Därför blev det extra hårt, att hon 74år gammal ligger i en sjukhussäng & bara väntar på att kroppen ska ge upp så hon får somna in. Ingen vet hur lång tid det kan ta heller, en dag? Flera dar? Så jag & Jörgen satt där hela natten med henne, kändes evighetslång, bara lyssna på hennes andetag. Strax efter sex på morronen hände nåt, kom upp massor med slem, som att hon nästan kräktes slem & sen blev andetagen långsammare & långsammare. Ringde efter en sköterska då, & några minuter senare är hon borta. Hennes sista andetag var tagna & hon hade fått somna in. 06-15 på lördag morron sista april. Ringde på en gång till mamma & berättade, hon var ju hos morfar & dom had einte sovit nåt så dom var vakna. Vi satt kvar lite med mormor, plockade ihop våra saker, sa hejdå & sen for vi till mamma & morfar, pratade lite innan vi for hemåt, var verkligen tungt. Skönt att både jag & brorsan kunde vara med henne. Alldeles när hennes sista andetag togs så öppnades hennes ögon, och ibland pratas det om att det sista men ser innan man dör etsar sig fast, isåfall visste mormor att vi var där.
Var en fruktansvärt tung lördag när jag kom hem. Försöka sova lite men gick inte alls, somnade en par timmar på eftermiddan i soffan. Orkade inte gå ner på Nyland för att kolla majbrasan heller.
För min del känns det ändå såhär i efterhand bra att kunna ha varit med mormor ända till slutet. Då vet jag att hon inte hade ont, hon var inte ensam, hon hade sällskap. Annars hade såna tankar malt i mitt huvud. Brorsan har haft lite jobbigare att ha varit med om detta. Jag har fått en lugn inom mig, fast såklart hade jag hellre haft henne här bland oss. Nu när hon äntligen skulle få barnbarnsbarn i november. När vi var ner till dom på långfredan då hade hon hittat fram våra gamla dopklänning så den visade hon. Klart att om vi döper barnet att den ska bära den klänningen sa jag. Så jag är glad att vi tittade på den då, och det värsta av allt är att jag under några veckors tid kännt att mitt barn inte kommer få träffa henne. Å den känslan har inte känns alltför bra & nu visade det sig att det stämde. Även på påsk fick jag känslan av att hon absolut ville visa klänningen av en anledning, hon kanske visste? Mormor var lite sån...
Men nu får man blicka framåt, tänka på dom bra stunderna för det har varit många genom åren & prata om henne. Mycket av hennes matlagning & bakning brukar jag göra så det kommer leva vidare. Idag ska jag göra hennes grytbitar för att ta med till Härnösand, ja dom puttrar jue som jag skrev tidigare på spisen.
Känns bra att äntligen ha skrivit om vad som hände, har gruvats lite för det hela veckan. Men varit alldeles för trött för att orka sätta mig ner & skriva.
Nu ska jag ta & duscha innan det är dags att hämta upp brorsan & fara till morfar. Kommmer kännas otroligt tomt där hemma utan mormor.
Blev ett långt inlägg men skönt att skriva av sig, ser knappt vad jag skrivit tårana rinner, men det visar bara hur mycket jag saknar henne.
Kram på er som läser, var tdligen fler än jag trodde... kram
Sov gott mormor, det har du förtjänat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)